Hur stort är inflationshotet egentligen?

Inflationstakten fortsätter att vara låg nästan överallt. I de flesta större ekonomierna är kärninflationen lägre än 2 procent. Och även om den har ökat jämfört med för ett par år sedan, så är det ännu svårt att se en självbärande trend uppåt.

Om något har den tendens till trend vi såg för något år sedan snarare kommit av sig. I USA låg kärninflationen över 2 procent under hela 2016 och in i 2017 för att därefter falla tillbaka. För svensk del var vi uppe och vände på 2 procent i somras, men det höll alltså inte i sig. Även i euroområdet har prisökningstakten avtagit marginellt, medan den ligger kvar på högre nivåer i Storbritannien.

Stigande inflation inte samma som hög

Vi har tidigare skrivit att vi räknar med att inflationen stiger framöver och den bedömningen kvarstår. Men möjligen kan det vara värt att förtydliga att vi inte ser ett scenario med hög inflation. Vad det snarare handlar om är en långsam och försiktig uppgång som dessutom rör sig ojämnt. Om eller när den svenska inflationen orkar över tvåprocentsnivån igen och dessutom lyckas parkera där kan vi visserligen försöka uppskatta. Men i ärlighetens namn tenderar den typen av prognoser sällan träffa särskilt rätt – i synnerhet inte när de försöker förutspå utvecklingen på längre sikt än den närmaste månaden. Inte ens självaste Riksbanken lyckas träffa rätt med tillfredsställande precision utan tvingas revidera prognoserna nära nog konstant.

Ekonomiska prognoser och bedömningar än inte helt olikt väderleksprognoser. Ju mer detaljerade de blir och ju längre in i framtiden de sträcker sig, desto mer troligt blir det att de helt sonika inte stämmer. Att försöka beräkna hur många millimeter nederbörd som ska komma till helgen är förknippad med en tämligen stor osäkerhet. Att fastslå om det kommer regna eller ej är nog så svårt. Ett lågtryck kan vara på väg, men inte sällan ändrar det riktning längs vägen eller försvagas tidigare än vad meteorologerna förväntade sig.

Nederbördsområde

Om vi återvänder till vår inflationsprognos så ser vi hur ett nederbördsområde (inflationstryck) är på väg att dra in. Vi kan därför dra slutsatsen att inflationen kommer att öka, men vi har sett hur det har försvagats på sin väg och även ändrat riktning. Vi kan förutspå hur mycket nederbörd som kommer under de närmaste timmarna (hur hög inflationen blir närmaste månaden) men får lov att acceptera att helgprognosen (inflationen på lite längre sikt) är mycket osäker.
Inflationstrycket i vårt fall handlar om att resursutnyttjandet har ökat under lång tid och nu kommit upp på höga nivåer. Resurserna har eller håller på att ta slut. Vi har gått ifrån att bekymra oss över hög arbetslöshet till att oroa oss över hur företagen ska kunna expandera när de inte får tag i kompetent personal. Och vi vet av erfarenhet att det är i den här miljön, när konkurrensen om arbetskraft och kapital ökar, som inflationen tenderar att stiga. Vi betraktar därför avmattningen i inflation den senaste tiden som ett andrum – inte som en varaktig vändning nedåt.

En procent extra räcker

Bristen på inflation under de senaste nio åren har som bekant fört med sig rekordlåga räntor och stödköp av obligationer, vilka har eldat på börsen och andra finansiella marknader. Men om inflationen nu stiger kommer ju dessa stimulanser plockas bort. Det är därför vi beskriver inflationen som ett hot. Inte för att korgen av konsumentvaror blir någon procent dyrare – utan eftersom det riskerar att driva upp räntorna och sätta press på våra portföljer. Och det handlar faktiskt inte om mer än någon procentenhets högre inflation – det räcker. Om inflationstakten skulle öka med en procent i de stora länderna skulle kärninflationen i USA, Sverige och euroområdet vara 2,8, 2,5 respektive 2,0 procent. Det skulle räcka för att ändra spelplanen. I USA skulle räntan behöva höjas snabbare medan Riksbanken och ECB skulle få komma igång med sina räntehöjningar omgående. En procents högre inflationstakt räcker alltså.

Kan gå fort

Så inflationshotet handlar inte om risken för hög inflation, det handlar om risken att den stiger med någon procent. Förutsättningarna är på plats, men ännu syns det inte i statistiken. Vägen dit kan vara lång, men det gäller att komma ihåg att när den väl börjar stiga – då kan det gå fort. Dels kan ökningen av inflationen gå snabbt. Inte sällan har t ex den svenska kärninflationen ökat med en procentenhet på 12 månader historiskt. Då kommer också ränteuppgångarna komma fort. Och aktiemarknaden påminde oss i början av februari att den inte drar benen efter sig när förutsättningarna ändras. Det tog inte många dagar för den amerikanska börsen att tappa 10 procent. När den där nederbörden väl faller, gäller det därför att se upp för vattenplaning. Vi får hoppas att det stannar vid duggregn och att skyfallen drar ut över havet.