Portföljkonstruktion – finns det en perfekt blandning för privat sparande?

Den ”perfekta” investeringsportföljen 

För att konstruera den bästa investeringsportföljen behöver faktorer som sparhorisont och risktolerans tas i beaktning. Alltså, när pengarna ska användas och hur stora svängningar investeraren tål under placeringstiden. Eftersom både placeringshorisont och risktolerans är individuellt finns det inget entydigt recept som passar alla.  

Gemensamt för de allra flesta sparare är att man gladligen accepterar stora uppgångar men mår betydligt sämre när portföljen tappar i värde. Det viktigaste är därför att inte ta mer risk än vad man tål. Har man en för hög risknivå riskerar man att kasta in handduken och sälja av sitt innehav vid fel tillfälle. Att realisera en förlust behöver dock inte vara fel. Men felbeslut har en tendens att hopa sig eftersom det kan vara svårt att veta när det är dags att öka risken i portföljen igen. Högst troligt ökar man på risken när orosmolnen har skingrats och oftast har då tåget redan hunnit gå. Man missar därför en stor del av återhämtningen.  

Att följa med i en nedgång på aktiemarknaden men inte i återhämtningen är en dyr historia som man ska försöka undvika. Det är samtidigt viktigt att poängtera att det heller inte är optimalt att ta för lite risk. Det finns som bekant få saker som är gratis och söker man högre avkastning på sitt kapital behöver man betala priset genom att ta högre risk och acceptera större svängningar.  

Finns det då några kända verktyg för att maximera avkastningen och minimera risken? Absolut! En sak man kan utnyttja är att tillgångar inte beter sig på samma sätt i olika typer av marknadsklimat. Det är därför en god idé att ha flera byggstenar i sin sparportfölj. På finansspråk kallas det för diversifiering. Under finanskrisen 2008 föll den svenska aktiemarknaden närmare 40 procent. Då gav vanliga svenska statsobligationer ett väldigt bra skydd eftersom en sådan placering steg cirka 15 procent.  

Men man ska komma ihåg att avkastningspotentialen och fördelarna med en tillgång ändras över tid. Ett tydligt exempel på detta såg vi i fjol då svenska statsobligationer inte gav något skydd alls, eftersom avkastningen var usel när marknadsräntorna steg samtidigt som aktiemarknaden föll.  

Under fjolåret var det i stället utländsk valuta, som den amerikanska dollarn och euron, som stod för god avkastning för svenska placerare. Det har fortsatt även i år då den svenska kronan försvagats ytterligare (läs mer om kronan här). Att justera och rebalansera1 sin portfölj när förutsättningarna förändras är därför klokt. Det är också bra att justera portföljfördelningen när potentialen för diversifiering ändras.  

Nedan följer därför en genomgång av traditionella byggstenar som alla platsar i en bra och väldiversifierad sparportfölj.  

Räntebärande placeringar 

Det senaste årets ränteuppgång har givetvis varit smärtsam för många. Men det har också bidragit till att räntebärande placeringar nu är ett betydligt mer attraktivt tillgångsslag än tidigare. Att man får ränta på sitt sparkonto och att längre ränteplaceringar nu också har högre avkastningspotential är välkommet på många sätt. Ränteuppgången medför inte bara att avkastningsprognosen nu är högre, den innebär också att potentialen för diversifiering har ökat. Det vill säga, räntebärande placeringar är återigen ett bra komplement till aktieplaceringar.  

När det gäller företagskrediter är korrelationen med aktiemarknaden naturligt högre. Det finns dock en poäng med att addera krediter i räntedelen eftersom räntan företaget måste betala är högre än den staten betalar. Att låna ut till bolag under en kortare period till en hög ränta ökar avkastningspotentialen i portföljen. Men det är inte gratis eftersom man adderar risken att företaget skulle kunna hamna på obestånd. Skulle det inträffa kommer kreditinnehavare att ersättas före aktieinnehavare, man kan säga att krediter utgör en hybrid mellan ränterisk och aktierisk. Vid oroligheter kommer krediten givetvis att värderas ned, men den förfaller till sitt nominella belopp på utsatt datum förutsatt att företaget kan betala igen lånet.  

Aktier 

Att aktier på lång sikt har högst avkastningspotential av traditionella tillgångar gör att det är en självklar investering för långsiktiga sparare. Många svenska sparare har upplevt att utländska aktieplaceringar brukar klara sig bättre vid börsfall. Detta beror egentligen inte på aktieprisutvecklingen, utan snarare att valutaexponeringen brukar fungera som en stötdämpare i oroliga tider. Den svenska kronan brukar som bekant försvagas när riskaptiten tryter och det förbättrar avkastningen på de utländska placeringarna. Eftersom den kraftiga kronförsvagningen de senaste tio åren har tryckt upp avkastningen från utländska aktieplaceringar rejält bör man se över andelen utländska aktier i portföljen.  

Alternativa tillgångar 

Under de senaste 15 åren har många sparare letat med ljus och lykta efter tillgångar som kan ersätta räntebärande placeringar. Eftersom förtroendet för obligationer som en säker hamn har varit lågt till följd av det låga ränteläget har sparare utforskat bland annat hedgefonder, kryptovalutor och råvaror i hopp om att diversifiera sina aktieplaceringar. Resultaten har varit minst sagt varierande. Vi bedömer att behovet för dessa typer av investeringar är något mindre nu med tanke på dagens ränteläge.   

Institutionella investerare har ofta en betydligt längre investeringshorisont, vilket gör att de alternativa placeringsmöjligheterna ökar. Det är dessutom så att institutionella investerare har tillgång till ett mycket större utbud eftersom det inte bara är noterade tillgångar som finns tillgängligt. Exempelvis kan det handla om onoterade aktier, infrastrukturprojekt och kommersiella fastigheter. 

Dessa typer av tillgångar är svårt att komma åt som privat sparare. Ett sätt att få tillgång till dessa intressanta placeringar är genom att spara i Skandias portfölj, Skandia Liv.     

Avkastningssiffrorna är per den 7 september.