Den rekordlånga globala återhämtningen och oron för lågkonjunktur

För­svagningen av den amerikanska ekono­min började i bostadsmarknaden och spred sig sedan till övriga delar av eko­nomin och vidare till andra länder. Arbetslösheten steg kraftigt och det krävdes massiva ekonomiska stimulan­ser för att vända nedgången. Den amerikanska centralbanken, Fed, sänkte räntan kraftigt från dryga 5 procent mot nollstrecket för att bromsa nedgången i ekonomin genom att stödja hushållen. Även amerikanska skattebetalare drog på sig nya massiva skulder. Flertalet län­der hade det tufft och liknande penning-och finanspolitiska åtgärder gjordes från flera håll i världen. Efter en tid fick hus­håll, företag och investerare tillbaka för­troendet och återhämtningen i världs­ekonomin kunde därmed påbörjas.

Långsam återhämtning

Återhämtningen har pågått i över tio år. Den har varit långsam och inte alltid synkroniserad världen över, stundtals har den dessutom tagit paus. Att den ekonomiska återhämtningen efter en finansiell kris tar tid är inte ovanligt och det är heller inte ovanligt att enskilda länder eller regioner stöter på mot­gångar under resans gång. Exempelvis har euroländerna under en tid brottats med både landspecifika problem och oro kring delar av banksektorn. Utöver det har vi sett andra politiska svårigheter globalt, bland annat oro kring Islamiska statens framfart i mellanöstern och Rysslands erövring av Krim­halvön, för att nämna några.

För att påskynda återhämtningen har många centralbanker försökt att hjälpa till med ytterligare åtgärder för­utom att sänka styrräntorna. Främst har det handlat om att köpa statsobli-gationer. Syftet med köpen har varit att trycka ner även de långa räntorna och för att på så vis stimulera ekonomin ytterligare. Några centralbanker har dessutom försökt att stödja ekonomin genom att handla med andra finansiella instrument. Ett exempel är den japan­ska centralbanken som till och med köpt aktier för att försöka stimulera ekonomin.

Sedan en tid tillbaka befinner sig de flesta länderna i högkonjunktur, vilket kan ses tydligast i att arbetslösheten är lägre än det historiska genomsnittet i respektive land. Flertalet länder har kommit så långt i konjunkturuppgången att arbetslösheten noterats på rekord­låga nivåer. Detta medför att det inte finns så mycket resurser kvar att ta ifrån, vilket gör det svårare för ekonomin att växa. Det är alltså fullt rimligt att vi ser en minskad tillväxt i dessa tider när arbetslösheten är så pass låg.

Snabb försvagning

Försvagningen i världsekonomin som pågått sedan förra året är relativt snabb och det finns idag väldigt få tecken på att konjunkturförsvagningen kommer att stabiliseras. Samtliga indikatorer pekar tydligt nedåt och signalerar att tillväxten kommer att förbli dämpad under en överskådlig tid. En viktig orsak till nedväxlingen är Donald Trumps handelspolitik och införandet av import­tullar. Tullarna har höjts vid flera tillfällen samtidigt som fler produkter lagts till på listan allt eftersom. De länder som drabbats av tullarna är framförallt Kina och Mexiko. Länderna har svarat med motåtgärder och i dagsläget kan man inte utesluta att handelskriget eskalerar ytterligare och därmed påverkas allt fler länder och varor.

Den stora osäkerheten kring världs-handeln och dess förutsättningar har påverkat företagens vilja att investera. Normalt skulle företagen investerat i ganska god omfattning, då främst resursutnyttjandet är högt men också på grund av att företagen haft en god vinstutveckling. Dämpningen i företa­gens investeringar kan också ha orsa­kats av att de globala värdekedjorna blivit allt mer komplicerade över tid.

Det är dock viktigt att komma ihåg att försvagningen i världsekonomin påver­kar länder olika mycket. I en del länder utgör handel en stor del av ekonomin och dessa länder drabbas givetvis mer än de länder som är mer inhemskt orienterade. Eftersom att Sverige är ett export- och omvärldsberoende land så har vi drabbats hårdare än många andra länder och tillväxten under det första halvåret i år har i princip stått still. Inte nog med det så har arbetsmarknaden utvecklats svagt då framförallt syssel­sättningen har minskat i år.

Sammanfattningsvis kan man säga att handelskriget är det viktigaste, men inte det enda, skälet till ökad oro och svag utveckling av världsekonomin. Det finns flertalet politiska händelser som förvärrat nedgången i ekonomin och skapat turbulens på de finansiella mark­naderna. Brexit är det största orosmol­net i Europa, medan handelskriget mel­lan USA och Kina är det som skapar mest oro i omvärlden.

Lågkonjunktur eller bara en nedväxling?

Försvagningen i världsekonomin har medfört att oron för en ny global reces­sion har ökat betydligt och därmed har obligationsräntor fallit påtagligt under senare tid. En klassisk indikator som har förutsett samtliga recessioner i den amerikanska ekonomin är den inverte­rade räntekurvan, vilket innebär att obli­gationsräntor med lång löptid faller under nivån på räntor med kort löptid. En inverterad räntekurva brukar ses som ett tecken på en annalkande recession i närtid. 

Räntekurvan ligger också till grund för den modell som den amerikanska cen­tralbanken använder för att uppskatta sannolikheten för recession det kom­mande året. Sannolikheten har varit sti­gande under året och ligger kring 38 procent idag. Det betyder att sannolik­heten för att vi undviker en recession är nästan dubbelt så stor. Dock ska man komma ihåg att strax före den senaste recessionen så var sannolikheten bara något högre än vad den är idag.

Enligt de flesta prognosmakare förväntas världsekonomin växa i linje med det historiska genomsnittet. Om utfallet skulle avvika är alla överens om att det är mer troligt att vi ser en svagare ut- veckling snarare än motsatsen. Även om ekonomiska beslutfattare är medvetna om den förhöjda risken så finns det åtminstone ett par saker som för­svårar för dessa att lägga in motåtgär­der för att mota en eventuell recession. Dels ligger centralbankernas styrräntor på väldigt låga nivåer, dels är många staters skuldsituation sämre idag än för tio år sedan.

Det är fortfarande en öppen fråga om ekonomierna bara växlar ner den när­maste tiden eller om vi är på väg in i en lågkonjunktur.